So useless...


I will forget my dreams, nothing is like it seems.
I see what this feeling means.
Känslorna stiger, smärtan ökar men jag biter ihop och gör så gott jag kan för att le och se glad ut.
Det är ju trots allt vad alla förväntar sig utav mig, tjejen som kämpar på oavsett vad utan att ge upp!
Men jag inser att jag inte längre har kvar styrkan som krävs.

Bild: Just nu önskar jag att jag haft en butler som kunde laga mat åt mig -.- död tjej..
PussLOVE..XOXO<3.
...Until next time!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0