Dzesii

I'm not strong enough, just can't control it any more.

 

Det är inte alltid man mår bra endast för att man ler, det kan vara så mycket smärta och tårar som hålls inombords bakom leendet. Jag kan säga att jag har fått ett mycket bättre hem och familj som finns vid min sida. Ett hem där jag äntligen fått känna trygghet och frid. Där jag verkligen kan känna att "nu är jag hemma" och inte någonstans där jag känner mig som en slav, som någon fånge där jag endast kände rädsla.

 

Men det är klart att jag även har det sjukt jäkla tufft ändå. Minnen som alltid finns kvar, känslor som jag knappt kan kontrollera mer. Dessa personer som anser att jag inte kämpar för vartenda dag som går, har mer än fel! Gråter vartenda natt och dag såfort jag är ensammen, då jag känner mig som absolut svagast. 

 

Enbart eftersom jag inte hälsar på min älskade lillebror betyder inte att jag inte bryr mig om honom, att jag inte saknar eller älskar honom. Saknaden för min bror är obeskrivlig men kärleken kommer alltid att finnas där, denna kärlek kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig! <3. En dag kommer han att förstå, varför jag inte vill se min mor mer, efter all svek och krossat hjärta hon givit mig, sår som varar livet ut som jag nu kämpar emot. Håll ut min kämpe, min älskade lillebror! <3.

 

Snälla Gud, ge mig styrka! Känner mig allt mer svagare.. Vill endast försvinna, bort från allt. Vill ej existera med dessa grymma känslor!! :'(

 

 

PussLOVE.. XOXO<3.
..Until next time!